Nej, så är det verkligen INTE!!
Det är nog inte alla mina läsare som har koll på vad jag har sysslat med rent yrkesmässigt genom åren men under ett par år innan jag flyttade till Skåne jobbade jag som bl.a. utbildningsadministratör på Apoteket AB. Och som alltid kan man inte värja sig från det som är “kärnverksamheten” i den organisation där man jobbar (jag kunde inte mycket om kollektivtrafik annat än som resenär när jag började på min nuvarande arbetsplats, men det spiller ju liksom av sig, även om jag NU jobbar närmare “kärnverksamheten” än jag gjorde på Apoteket).
En av de saker som jag fick med mig i bagaget därifrån är att receptfria läkemedel på inget sätt är riskfria sådana. Tvärtom, att överdosera t.ex. Alvedon eller Panodil kan ge allvarliga leverskador.
Sålunda, när B kom hem från operation (borttagning av visdomstand) med en ask Ipren som han skulle ha som smärtlindring, tjatade jag om att han absolut inte fick ta mer än rekommenderad daglig dos dvs totalt 3 tabletter per dygn. Och förresten så tjatade jag redan när han åkte till tandläkaren om att han skulle ta med sig den medicin han redan åt mot inflammation i knät, så att det inte skulle bli någon form av dubbelförskrivning med motverkande effekter.
Riktigt bra har det inte blivit efter den där tanden så i måndags var B åter hos tandläkaren, fick “hålet” urspolat och recept på penicillin. I journalen framgick att han redan åt en annan typ av antibiotika.
I tisdags morse var han riktigt, riktigt dålig. Det är första gången under våra 6 år som sambos som denne man bett om att få en febertermometer. Märkligt nog hade han ingen feber, men olika omständigheter gjorde att han ändå bestämde sig för att stanna hemma – och ringa läkaren som skrev ut medicinen för det onda knäet.
Och se – läkemedelsförgiftningen var ett faktum… Det visade sig nämligen att Ipren inte alls ska kombineras med den ursprungliga antibiotikan, de “boostar” varandra så att säga och det var antagligen därför som B mådde så uselt. Bort med alla mediciner utom det senaste penicillinet av klassisk sort och inom loppet av ett dygn var han påtagligt piggare.
Med tanke på vad som hände vår klubbkamrat C nu under hösten så är det inte utan att man blir lite nojjig. I Bs fall blev det ju tack och lov inte sjukhusvistelse av det hela, men ändå.
På den tiden (tidiga 2000-talet) när jag jobbade inom Apoteket AB så höll man på och drog igång något i stil med “personlig farmacevt” för att alla multisjuka, som kanske går till flera olika läkare som skriver ut olika mediciner utan att ha full koll på vad patienterna äter totalt, skulle få hjälp att se över sitt totala läkemedelsbehov och –intag. Jag vet inte om funktionen finns idag, men det är tyvärr inte ovanligt att människor mår sämre av de mediciner som egentligen ska göra dem bättre, uppenbarligen.
Alltså – ett varningens finger höjs härmed när det gäller receptfria mediciner, kanske i synnerhet värkdito! Och kanske i synnerhet nu när man kan köpa receptfritt även på Ica, “macken” m.fl. ställen. Det finns fördelar och nackdelar med monopol, och inte tror jag att det varit så våldsamt mycket “koll” och “rådgivning” när man köpt receptfritt utan att själv ställa frågor, på Apoteket tidigare. Men där har i alla fall funnits någon att fråga, som har utbildning på preparaten…
